Sången dom spelar när filmen är slut!

Mina senaste dagar.
Under morsdag så jobbade jag, det var 100° varmt och jag svettades och svettades och klagade och klagade över denna otroliga värmen, skulle kanske inte klagat så högt över värmen då min kära arbetskollega fick nog och hällde isbitar innanför min tröja för att sedan hålla fast mig så hårt att jag inte kunde skaka ut dom. Mhm svalt och skönt blev det men fick ändå en lite chock. Efter jobbet så lurade jag med mina kollegor på EN after work, ja det brukar låta så.
-Kom nu mina godingar, nu drar vi till Kullgrens och tar en öl. Jag, Malin, Foppa och Andreas spatserade mot Kullan och en öl blev flera och gick över till hot shots och efterfest hos mig. När vi satt där utanför Kullgrens i soffan kunde jag inte dölja hur lycklig jag var,jag har fått fantastiska arbetskamrater och vi har himla skoj ihop, jag sa - Herregud vad jag har det bra nu!! De kollade på mig och skrattade som om jag var den ensammaste personen i hela värden som äntligen hade fått kompisar. Jag var bara lycklig för att jag hade slutat jobba fått mig en öl och hade trevligt sällskap. Timmarna bara försvann och efter en stund var det läggdags, hela måndagen sov jag bort och på kvällen åt jag godis och hade det bra.

Igår var jag på stan och lunchade med Andreas, efter det träffade jag min syster som jag egentligen var lite arg på efter helgen, men eftersom jag älskar henne så mycket kunde jag faktiskt inte vara arg på henne. Och sedan tar det ju så mycket energi.
Men igår kväll hände det något jag aldrig kommer att glömma, jag såg döden han var här, men inte för att hämta mig utan för att hämta Walter, men jag lyckades skrämma iväg honom. Jo såhär var det. Min vän Emil var här, vi satt och pratade och vi hade öppnat fönstret för som vanligt var det 30° hemma hos mig. Walter gick ut och satte sig vid fönstret på fönsterbrädan som är på utsidan av fönstret, fattar ni? Han kommer inte längre efter som taket utanför mig lutar väldigt mycket. Men helt plötsligt så hör jag ett dunst och en katt som skriker, jag hoppar upp ur soffan och kollar ut ur fönstret, där ser jag en skräckslagen Walter som kämpar för sitt liv för att inte ramla ner från taket, han håller sig fast med tassarna och försöker få grepp för att kravla sig upp, han ser djupt in i mina ögon och dom säger mig "låt inte detta vara över redan, vi har bara fått två år ihop snälla mamma hjälp mig" Jag ropar åt Emil och han kommer, han hänger sig ut ur fönstret och försöker få tag i Walters tass, medan jag står och gråter lite och mitt hjärta bultar. Walter tappar taget och vi skriker NEEEEEEEEEEEEEEJ!!! Jag springer fort ner för trapporna och där ligger han i gräset min lilla bebis, jag lyfter upp honom gråter lite och går upp till lägenheten igen. Jag säger till Walter att han aldrig mer får skrämma mig sådär, han tittar på mig och hans ögon säger förlåt. Han klarade sig utan en skråma, men hela grejen kändes lite som en action film. Vi såg väldigt gott inatt i alla fall det ska gudarna veta.




/Amanda

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0