Det får bli sista deppet jag lovar..
Det var som ett annat liv det var så förbannat fint. Du var den jag ständigt ville stå bredvid. Du grep mitt hjärta som en polygrip, vi flög som en projektil. Fan jävla skit jag behövde lite tid. Månaderna gick och det var inte lika enkelt för två tätt in på blev trängsel. Vi skulle hålla hand tills skeletten blev damm. Jag trodde av vi låg mellan himmel och jord men tillslut blev det bara fucking smulor på bordet. Kom och håll om mig är det här bilden vad vi vill vara? En sista gång håller jag om dig.
Vi bråkade hela natten lång, tårarna forsade ner för min kind och din smärta var blind. Och du fattar om jag varken vill veta av eller höra av mig till dig. Du vill ha space men en vacker dag kanske du och jag kommer sätta tillbaka pinnen i vår handgranat och göra om det extra bra? Men du kastade allt och sa att det blir aldrig äktenskap, du kastar maten som jag lagat på vårt köksgolv. Vi som lovat att vara varandras bästa vänner. Du jag hoppades verkligen att vi skulle vara livet ut.
/Amanda
