En rädsla.

Då var det dags att försöka ta sig i kragen och komma tillbaka till verkligenheten. Idag ska jag jobba och få annat att tänka på. Är fortfarande helt skakis i kroppen och mina fingrar rör sig darrande över tagenterna. Mina blåmärken på utsidan börjar tyna bort, men jag kommer alltid ha kvar dom som sitter på insidan...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0